torsdag 28 april 2016

Bokrecension

Skallagrims bål
Skallagrims bål är skriven av Peter Wejsfelt och är en fiction som utspelar sig långt tillbaka i tiden.

I bokens början får Kieran träffa sin far Grayne efter att ha varit ifrån varandra i 10 år, Grayne och hans vänner har kommit för att hämta Kieran och träna han så att han kan gå med i ”brödrarskapet” som de kallar sig. De för honom till grottan de bor i, där han får lära sig mycket bla hur man slåss och använder ett svärd. Senare i boken beger sig brödraskapet ut för att konferera med Skallagrim för att få han att sluta köpa slavar och dumpa dem i vattnet. Skallagrim vill inte och infångatar en ur brödraskapet och efter det blir det krig.

Huvudpersonen Kieran är en ung kille runt 14 år som under bokens gång utvecklas från en pojke till en man. Hur han ser ut har jag inte fått fram ur boken men han är en snäll och nyfiken kille. Kierans pappa Grayne är ledaren i gruppen och han är hård och väldigt mån om sina vänner och familj.

Jag gissar på att boken utspelar sig i en medeltida miljö eftersom att de bodde i en grotta, de red på hästar och de använde inga pistoler utan endast svärd.

Man får inte veta under hur lång tid boken utspelar sig men jag tror kring 4-5 månader eftersom att han tränade ganska länge samt att det fanns en period då han var ensam i grottan vilket varade i någon vecka.

Brödrarskapet får möta ett ganska stort hinder då Skallagrim inte välkomnar deras försök att få han att sluta med slavhandeln. De måste då ta sig hem och komma på en ny plan för att sedan konfrontera han igen.

Boken säger knappt någonting då den utspelar sig på en helt annan tid och då den inte innehåller några vardagliga problem. Om jag måste komma på någonting är väl det att alla människor är lika värda för det är ju det som brödrarskapet slåss för.

Ett minus med boken är att det var lite svårt att komma ihåg allas ovanliga namn och att början var så osammanhängande att jag var tvungen att läsa den tre gånger. Några plus var att den var spännande, man ville läsa mer och den hade bra karaktärer. Jag skulle rekommendera den här boken till någon som gillar konflikter och spänning men på efterhand ångrar jag att jag läste den. 5 H:n av 10.


Novell

Vågorna slog mot klipporna där jag satt och pustade, sirenerna kom närmare och närmare, vars skulle jag ta vägen? Varför hade jag låtit Vincent lura mig att råna den där jävla kiosken bredvid Korvmojjen, jag hade gått in med kökskniven i väskan och väntat tills jag blev själv i butiken sedan slog jag till, jag drog fram kniven och hoppade fram mot kassörskan som var i 60-års åldern. Stackarn hade ingen chans, hon gav snabbt upp och jag tömde kassan på 10 000 kronor. Jag trodde jag var klar, att jag hade klarat det men det jag inte visste var att under de 20 minuter jag gått runt i butiken hade tanten i kassan blivit misstänksam och larmat polisen så när jag satt på min cykel hörde jag kassörskan röst bakom mig ”där är han, killen på cykeln”. Svetten rann nerför nacken när jag trampade för livet nerför backen bort mot havet tills jag kom fram till klippan där jag nu stod och kollade ner tio meter på den steniga bottnen. Det hela hade börjat för några dagar sedan då Vincent hade kommit med förslaget att vi skulle åka till Stockholm över helgen men jag sagt nej för att jag inte har råd eftersom att morsan knappt hade råd med hyran och farsan stuckit för länge sedan. Det var då Vincent fick den briljanta idén att jag skulle råna kiosken bredvid Korvmojjen, han sa att han skulle planera rånet och samtidigt ta tio procent. Från början hade jag ingen avsikt av att genomföra rånet men när jag hörde vad som planerades i huvudstaden bestämde jag mig för att göra det. Det var i måndags, nu var det torsdag och 12 timmar tills att planet gick. Nu stod jag där på klippan med pengarna i handen samtidigt som jag hörde polisen komma närmre, jag skämdes, vad skulle jag göra?  Jag började tänka på mamma. Vad skulle hon säga, hon förtjänade inte en sån idiot till son. Polismannen kom närmre, bar nått steg ifrån mig. Jag fick panik, jag hoppade.