Vågorna slog mot klipporna där jag satt och pustade,
sirenerna kom närmare och närmare, vars skulle jag ta vägen? Varför hade jag
låtit Vincent lura mig att råna den där jävla kiosken bredvid Korvmojjen, jag
hade gått in med kökskniven i väskan och väntat tills jag blev själv i butiken
sedan slog jag till, jag drog fram kniven och hoppade fram mot kassörskan som
var i 60-års åldern. Stackarn hade ingen chans, hon gav snabbt upp och jag
tömde kassan på 10 000 kronor. Jag trodde jag var klar, att jag hade
klarat det men det jag inte visste var att under de 20 minuter jag gått runt i
butiken hade tanten i kassan blivit misstänksam och larmat polisen så när jag
satt på min cykel hörde jag kassörskan röst bakom mig ”där är han, killen på
cykeln”. Svetten rann nerför nacken när jag trampade för livet nerför backen
bort mot havet tills jag kom fram till klippan där jag nu stod och kollade ner tio meter på den steniga bottnen. Det hela hade börjat för några dagar sedan då Vincent hade kommit med
förslaget att vi skulle åka till Stockholm över helgen men jag sagt nej för att
jag inte har råd eftersom att morsan knappt hade råd med hyran och farsan
stuckit för länge sedan. Det var då Vincent fick den briljanta idén att jag
skulle råna kiosken bredvid Korvmojjen, han sa att han skulle planera rånet och
samtidigt ta tio procent. Från början hade jag ingen avsikt av att genomföra
rånet men när jag hörde vad som planerades i huvudstaden bestämde jag mig för
att göra det. Det var i måndags, nu var det torsdag och 12 timmar tills att
planet gick. Nu stod jag där på klippan med pengarna i handen samtidigt som jag
hörde polisen komma närmre, jag skämdes, vad skulle jag göra? Jag började tänka på mamma. Vad skulle hon
säga, hon förtjänade inte en sån idiot till son. Polismannen kom närmre, bar
nått steg ifrån mig. Jag fick panik, jag hoppade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar